(32) Slussen
I 300 år har man slussat båtar och pråmar vid Drottningtorget. Mest trafik var det under åren 1910 till 30, och ett år registrerade man då drygt 5.500 pråmar, last och nöjesfartyg. Numera öppnar man enbart slussarna för för kanalrengöringsbåten m/s Renat.
Den första slussen in till Stora Hamnkanalen byggdes på 1680-talet.
Stadsarkitekten Bengt Wilhelm Carlberg ritade senare en slusskvarn som bestod av två hus på ömse sidor av kanalen, och som stod klar 1753. Dessa båda hus byggdes senare samman, och slussen liksom kvarnen var i bruk till 1870-talet. Pråmar och fartyg betalade då så kallad ”slussavgäld” för att få passera.
1873 byggde man den nuvarande slussen. Och det var som redan nämnt en livlig trafik. På 1930-talet kunde slussvaktarna slussa mellan 50 och 60 pråmar om dagen. I deras arbetsuppgifter ingick även att ansvara för att rensa kanalen och sköta pumpen som pumpade upp det stillastående vattnet för att det inte skulle börja ruttna. Inte minns rensningen tog tid, eftersom folk hade för vana att slänga det mesta i kanalen, allt från gamla cyklar till döda katter och hundar.
Någon vidare bra affär var inte slussen för Hamnkontoret. År 1950 hade trafiken minskat och slussavgifterna inbringade då bara 322 kronor. Utgifterna var drygt 12.000 kronor.
Slussvaktarnas lilla stuga som är från 1910-talet blev under en tid på 1930 och 40-talet tillhåll för Säkerhetspolisen som härifrån ostört kunde spana på besökare till det nazi-tyska konsulatets filial som var inhyrt i Posthuset.
Den första slussen in till Stora Hamnkanalen byggdes på 1680-talet.
Stadsarkitekten Bengt Wilhelm Carlberg ritade senare en slusskvarn som bestod av två hus på ömse sidor av kanalen, och som stod klar 1753. Dessa båda hus byggdes senare samman, och slussen liksom kvarnen var i bruk till 1870-talet. Pråmar och fartyg betalade då så kallad ”slussavgäld” för att få passera.
1873 byggde man den nuvarande slussen. Och det var som redan nämnt en livlig trafik. På 1930-talet kunde slussvaktarna slussa mellan 50 och 60 pråmar om dagen. I deras arbetsuppgifter ingick även att ansvara för att rensa kanalen och sköta pumpen som pumpade upp det stillastående vattnet för att det inte skulle börja ruttna. Inte minns rensningen tog tid, eftersom folk hade för vana att slänga det mesta i kanalen, allt från gamla cyklar till döda katter och hundar.
Någon vidare bra affär var inte slussen för Hamnkontoret. År 1950 hade trafiken minskat och slussavgifterna inbringade då bara 322 kronor. Utgifterna var drygt 12.000 kronor.
Slussvaktarnas lilla stuga som är från 1910-talet blev under en tid på 1930 och 40-talet tillhåll för Säkerhetspolisen som härifrån ostört kunde spana på besökare till det nazi-tyska konsulatets filial som var inhyrt i Posthuset.
Foto, textbearbetning och inläsning: Smedberg Produktion AB
Källa:
Bok: ”Göteborg berättar”. Bengt A Öhnander. 1988. ISBN 91-85414-75-1
Källa:
Bok: ”Göteborg berättar”. Bengt A Öhnander. 1988. ISBN 91-85414-75-1