(63) Drottning Christinas jaktslott
Ottehällegatan 16
Varför huset kallas Drottning Kristinas Jaktslott är inte klarlagd, men huset byggdes långt efter att drottningen lämnat både tronen och jordelivet. En teori är att namnet kan härstamma från den tid i slutet av 1700-talet då det fanns en krog här, där knektarna från en bastion i närheten hade sitt tillhåll. Bastionen hette "Christina Regina".
1804 härjade en stor brand i Göteborg, och de flesta bostadshusen på Otterhällan förstördes. Även det föregående huset på platsen skadades, och i stället byggdes det nuvarande upp två år senare, på det gamla husets murar. Eftersom många blev bostadslösa efter branden fick huset inrymma fyra små lägenheter med kök.
1914 köpte cykelfabrikör Alfred Hansson huset och lät renovera det. Bland annat satte han upp de lejonhuvuden som ännu sitter kvar över fönstren. Lejonhuvudena hade tidigare suttit på en artillerikasern som revs 1911 för att ge plats åt dåvarande Televerkets stora hus nedanför Otterhällan.
Huset låg för övrigt inte här från början. Vid slutet av 1960-talet hotades huset av rivning, eftersom det störde den nya moderna stadsplanen. 1971 bildades “Kulturminnesföreningen Otterhällan” för de olika intressenter som kämpade för att jaktslottet inte skulle rivas.
Jaktslottet kunde så småningom köpas för en symbolisk krona och flyttas därefter till den nuvarande platsen, på andra sidan av Otterhällan.
Själva flytten tog 12 dagar och huset förblev intakt.
En gammal skröna gjorde länge gällande det skulle ha funnits en hemlig gång mellan Drottning Kristinas Jaktslott och kommendantbostaden – nuvarande Länsresidenset, där överste Börje Drakenberg under 1600-talet bodde vid sina besök i Göteborg.
Men jaktslottet byggdes alltså först i början av 1800-talet, och då källaren frilades i samband med flyttningen, fann man heller inga spår av någon hemlig gång.
1804 härjade en stor brand i Göteborg, och de flesta bostadshusen på Otterhällan förstördes. Även det föregående huset på platsen skadades, och i stället byggdes det nuvarande upp två år senare, på det gamla husets murar. Eftersom många blev bostadslösa efter branden fick huset inrymma fyra små lägenheter med kök.
1914 köpte cykelfabrikör Alfred Hansson huset och lät renovera det. Bland annat satte han upp de lejonhuvuden som ännu sitter kvar över fönstren. Lejonhuvudena hade tidigare suttit på en artillerikasern som revs 1911 för att ge plats åt dåvarande Televerkets stora hus nedanför Otterhällan.
Huset låg för övrigt inte här från början. Vid slutet av 1960-talet hotades huset av rivning, eftersom det störde den nya moderna stadsplanen. 1971 bildades “Kulturminnesföreningen Otterhällan” för de olika intressenter som kämpade för att jaktslottet inte skulle rivas.
Jaktslottet kunde så småningom köpas för en symbolisk krona och flyttas därefter till den nuvarande platsen, på andra sidan av Otterhällan.
Själva flytten tog 12 dagar och huset förblev intakt.
En gammal skröna gjorde länge gällande det skulle ha funnits en hemlig gång mellan Drottning Kristinas Jaktslott och kommendantbostaden – nuvarande Länsresidenset, där överste Börje Drakenberg under 1600-talet bodde vid sina besök i Göteborg.
Men jaktslottet byggdes alltså först i början av 1800-talet, och då källaren frilades i samband med flyttningen, fann man heller inga spår av någon hemlig gång.
Foto, textbearbetning och inläsning: Smedberg Produktion AB.
Källor:
Webb: drottningkristinasjaktslott.se
Bok: ”Hus för hus i Göteborgs stadskärna”. Gudrun Lönnroth. ISBN 91-89088-12-3
Bok: ”Hur tre gamla Göteborgshus räddades”. Alf Hermansson. ISBN 91-631-1545-X
Tidning: ”Historierna om tolv av Göteborgs äldsta hus”. GP Ulrika Karlsson 22 jan 2022.
Källor:
Webb: drottningkristinasjaktslott.se
Bok: ”Hus för hus i Göteborgs stadskärna”. Gudrun Lönnroth. ISBN 91-89088-12-3
Bok: ”Hur tre gamla Göteborgshus räddades”. Alf Hermansson. ISBN 91-631-1545-X
Tidning: ”Historierna om tolv av Göteborgs äldsta hus”. GP Ulrika Karlsson 22 jan 2022.